Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon fläck, det var tungt för honom att se, huru en hel
stad kastade sin smuts på denna sköld. Det var tungt att
i fräcka och nyfikna blickar läsa hopens dom öfver hans
handlingssätt, hårdt att märka den tystnad, som ger till
känna, att ens närmaste förhållanden voro på tal i det
ögonblick, då man inträder.
Af inre strider söndersliten, såsom han var, uthärdade
han blott en kort tid sin belägenhet. Han reste kort efter
förlofningens uppslående till Berlin. Därifrån skrifver han
visserligen, att han under fjorton dagar på alt sätt utmanat
Köpenhamn, men att ingen vågat säga honom ett enda
ord. Med förhållandet närmare öfversstämmande hade varit,
om han sagt, att han blott i fjorton dagar förmådde
uthärda pinan. En benägenhet till själfförsköning öfvervann
han aldrig fullständigt.
Men lika godt: hans lott var tung och hans lidande
bittert. Var han skyldig? Sin lycka hade han ju gärna
velat dela med henne; af sin olycka ansåg han sig ej kunna
göra henne delaktig. De förstodo hvar andra ej.
Yi, som nu lefva, vi, som blifvit så grundligt invigda
i denna fullkomligt enskilda angelägenhet, vi må akta oss
för att bedöma denna sak ringaktande och småaktigt.
Låtom oss döma den efter dess betydelse. Denna unga
flicka är något mer än Kierkegaards fästmö; betraktar man
henne närmare, skall man upptäcka, att hon är hans
samtid i Danmark. Han hade närmat sig den i bästa afsig t,
han roade, fängslade, interesserade den i högsta grad, och
den njöt af hans snille, men den förstod ej hans lidande
och hans tungsinne. För att gagna den bemödade han sig
då om att bli missförstådd, om att gå och gälla för något
ringare, än han var, och han blef missförstådd af sin
samtid liksom af henne — icke alldeles med orätt; ty hans
röst var ej den rätte brudgummens och han hade ej dennes
mvndighet. Efter att liafva varit af sina samtida liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
