- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
60

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från denna stund står han i sitt författarskap på egen
botten, utan beroende af någon främmande mästare, oeh
behandlar språket med fullkomlig frihet såsom sitt instrument.

Från den stund, då han fick veta, att hon var gift,
kände han sig fri och då sin egen herre. Den unge
poetens i »Gjentagelsen» dityrambiska utbrott, då han är i
samma situation, kan tagas såsom vittnesbörd om
Kierke-gaards egna känslor vid detta tillfälle: »Det är slut, min
farkost är flott; nästa minut är jag åter där, hvarest min
själs längtan var, där idéerna brusa såsom elementerna i
raseri, där tankarne larmande stå upp såsom nationerna i
folkvandringen, där det vid andra tillfällen herskar en
tystnad så djup, som Söderhafvets . . . Idéen tillhör jag. Xär
den vinkar mig, då följer jag; när den beviljar mig ett möte,
då väntar jag dagar och nätter; det är ingen, som kallar
711ig till middagsbordet, ingen, som väntar med
qvälls-varden . . . Berusningens bägare räckes mig åter; jag
inandas redan dess doft, redan hör jag dess skummande
musik. — Dock först en libation till henne, som frälste
en själ ur enslig förtviflan; prisadt vare kvinligt ädelmod!
— Lefve tankens flygt, lefve lifsfaran i idéens tjänst, lefve
stridens nöd, lefve segerns festjubel, lefve dansen i <h*t
oändligas hvirfvel, lefve den hvälfvande våg, som slungar
mig ned i afgrunden, lefve den hvälfvande våg, som kastar
mig öfver stjärnorna.»

Denna våg är ingenting annat än den starka
efterdyningen i fantasiens föreställningslif af det genom
forbindelsen med henne i verkligheten genomlefda. Jag har
påstått detta såsom ett postulat; jag förbinder mig att
bevisa det. Det finnes bland de gestalter, hvilka de
kierke-gaardska psevdonymerna teckna, vissa, om hvilka en hvar
inser detta, så snart det är uttaladt. T. ex. hans
öfver-gifna qvinnor. Jag vill endast fästa uppmärksamheten pa
de finare karaktersdragen, hvilka vid en okritisk läsning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free