- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
63

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kretsat kring (letta ideal. Alfred de Musset’s berömda
Stanzer, Théophile Gautier’ s Ungdomspoesier, Grabbe’s
dram, Lenau’s fragment, Lermontow’s »Vår tids hjälte»
framstälde i Byron s spår denna typ i modern gestalt. I
den danska literaturen hade Heiberg oeh Paludan-Muller
sysslat med samma ämne. Skalderna drömde då för tiden
om Don Juan så, som politici i våra dagar sysselsätta sig
med Bismarek. Kierkegaard finner mellan sig oidi Don
Juan en abstrakt likhet, nämligen storheten, den dämoniska
öfverlägsenheten öfver den älskade. Däraf repliken: »Då
gudarne vandrade på jorden och förälskade sig i kvinnor,
voro de då trogna dem, de älskade? Xej; och likväl faller
det ingen in att säga, att de bedrogo dem.»

Men, om Kierkegaard redan skulle framdraga denna
sidan, den andliga öfverlägsenheten i förhållande till den
unga flickan, då måste han helt naturligt öfvergå från Don
Juan till Faust, så pröfvad i vetande, så förfaren i
kunskap, och som icke blott hade älskat, utan äfven tänkt.
Men, vore han Faust, så blefve hon ju i deras förbindelse
Margareta, en stackars flicka, som förtrampas och
öfver-gif\ res. En likhet fann han, den religiösa oförenligheten,
såsom denna framträder i den berömda scen, då Margareta
förhör Faust rörande hans tro. Denna scen måste diktas
om. Margareta är ju nästan viss om Faust’s fullständiga
otro, och Margareta är uppriktigt och enfaldigt from. Han
omdiktar detta. Han skildrar visserligen Faust som
tvif-lare, men som en kierkegaardsk tviflare, det vill säga, som
en, hvilken i hemlighet är rädd för sitt eget tvifvel och
därför har aflagt löfte om evig tystnad rörande sin otro \
Långt från att vilja beröfva Margareta hennes tro, styrker
han henne på alt sätt däri. Men då är han ju en hyck- 1

1 Enten-Eller, 2:a upp], del 1, sid. 143. Jmfr. Frygt og Bæven, 2:a
upp], sidd. 110 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free