- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
67

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Abraham såsom trons fader förmådde den förnäme och
forsigtige hiskop Mynster att våga sig fram med den enda
anmälan, han skrifvit, af något bland Kierkegaards verk.
Granskar man »Frygt ock Bæven», så visar det sig, att
denna bok står till det Gamla Testamentet i samma
förhållande, som afhandlingen om Antigone till antiken. De
grekiska gudasagorna och de fornkaldeiska berättelserna
äro för författaren endast de rika och växlande drägter,
hvari han höljer sin egen lidelse och sin egen smärta.

»Det var en tidig morgon, Abraham stod arla upp,
han lät sadla åsnorna, lemnade sin bädd, och Isak med
honom; men Sara såg ut genom vindögat efter dem ned
genom dalen, till dess hon icke såg dem mera.»

Det låter bibliskt nog, och författaren har efter
förmåga efterbildat det Gamla Testamentets berättande stil
genom att använda detta »till dess», hvars fantastiska verkan
på ett liknande ställe i Judits bok Kierkegaard så mycket
beundrade1.

»De redo tysta i fyra dagar; på den fjärde dagen om
morgonen sade Abraham ännu intet ord, men upplyfte ögat
och gick ensam med Isak vid handen upp till berget.»

Ar talet här verkligen om Abraham och Isak? Låtom
oss höra. Abraham sökte förklara för Isak det, som förestod.
Men Isak kunde ej förstå honom, hans själ kundo ej upplyftas,
han omfamnade Abrahams knän och bönföll vid hans fötter.

Då var Abraham nödgad att bedraga. »Han grep
Isak i bröstet, kastade honom till jorden och sade:
Dåraktige pojke! tror du, att det är Guds befallning? Nej,
det är min vilja.» Och Isak ropade i sin förfäran till Gud om
förbarmande. Men Abraham sade tyst till sig själf: »Herre
i himmelen, jag tackar Dig; det är bättre, att han tror, det
jag är en omänniska, än att han skulle förlora tron på Dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free