- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
68

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Läser man den sista afdelningen af »Stadier på Livets
Vei», så skall man finna, att det är alldeles samma
historia: den smärtsamt bekymrade, som för den älskade
framställer sig själf såsom en omänniska för att hjälpa henne
i den sorg, som han måste tillfoga henne och hvarifrån han
af alt hjärta skulle vilja förskona henne. Däraf kommer
det ock, att efter denna första stämningsansats till
Abrahams pris följa dessa nu klart begripliga ord:

»När barnet skall afvänjas, svärtar modern sitt bröst;
det vore ju synd, om bröstet såge lifligt ut, när barnet ej
får lof att få det. Då tror barnet, att bröstet har
förändrat sig; men modern är den samma; hennes blick är
kärleksfull och öm, som alltid. Häll den, som ej behöfde
förfärligare medel för att afvänja barnet!»

Och åter tager stämningen ansats och begynner:

»Det var en tidig morgon, Abraham stod arla upp . . .
Tyst lade han veden i ordning, band Isak, tyst drog han
knifven; då såg han väduren, som Gud hade utsett. Honom

offrade han och drog hem igen.––––-Från den dagen blef

Abraham gammal, han kunde ej glömma, att Gud af honom
hade fordrat detta. Isak blomstrade såsom förut; men
Abrahams öga var fördunkladt, han såg ej glädjen mera.»

Detta är enslingen, som går till rätta med Gud, emedan
han utstått alla sina lidanden till ingen nytta; ty han
sörjde öfver att hafva ett mord på sitt samvete, och se, det
dog ingen. Gud ville ingalunda, att någon skulle dö; Gud
fordrade ej ens offret af en vädur. Ingen dog, och hon
gifte sig med en annan.

Och för tredje gången tager stämningen fart:

»Det var en stilla afton; då red Abraham ensam ut,
och han red till Moriabärget; han kastade sig på sitt
an-sigte, han bad Gud, att Gud måtte tillgifva honom, att
han hade velat offra Isak . . . Han kunde ej begripa, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free