- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
69

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var synd, att han hade velat offra Gud det bästa, han
egde, det, hvarför han velat offra sitt lif många gånger.»

Hvad annat är väl detta än hvirfveln i Kierkegaards
hjärna, när de ögonblick kommo, då han ej mera själf
kunde förstå det hela, då han ömsom anklagade sig för
brott mot henne, och ömsom ej begrep, att det kunde på
något sätt vara synd, att han försakat henne, i det han
efter ett ärligt och smärtsamt öfvervägande ansåg det för
sin pligt. Det är, säger han på ett ställe, »den tyngsta
anfäktelse, då en människa ej vet, om grunden till hennes
lidande är sinnessjukdom eller synd1.» Detta är »Skyldig?
— Icke skyldig?», den bekymradt tungsintes oroliga fråga,
om han handlat rätt eller orätt mot den älskade, och som
hnner ro endast i den tanken, att mot Gud liafva vi
alltid orätt.

Och för fjärde gången stämmes själen till Abrahams pris:

»Det var en tidig morgon, alt i Abrahams hus var
färdigt till resan . . . De redo endrägteligen till samman,
Abraham och Isak, till dess de kommo till Moriabärget.
Men Abraham beredde alt till offret mildt och stilla; men,
då han vände sig om och drog knifven, såg Isak, att
Abraham i förtviflan knöt sin vänstra hand, att hans kropp
skälfde — men Abraham drog knifven.

Då vände de åter hem . . . men Isak hade förlorat
tron.»

Han förlorade tron. Hvad annat är detta, än samma
bekymrade fruktan, som i »Enten-Eller» uttalas under titeln
Margareta, fruktan för, att Margareta, när Faust offrar

1 Efterladte Papirer, del 2, sid. 74. Jmfr. Synspunktet for min
Forfatter-Virksomhed, sid. 54: »ensam, i en tillvaros meningslöshet, utan att
kunna, äfven om jag velat det, göra mig begriplig för en enda — hvad
säger jag, göra mig begriplig för en enda, nej, det fans stunder, då det
ej fattades, så att man kunde säga »det fattades blott», stunder, då jag ej
förmådde göra mig begriplig ens för mig själf.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free