- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
84

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänkares kännemärke, kade för honom till en början ej
haft någon annan betydelse, än den rent humana;
paradoxet var »den stora tanken ofullgången k» Men, alt som
hans egendomlighet utbildades, fick paradoxet äfven en alt
råare och mera bokstaflig bemärkelse för honom. Några
år senare heter det, att paradoxet är tankens passion, och
att den tänkare, som är utan paradox, är såsom en älskare
utan passion: en tarflig herre. »Men, heter det vidare,
livarje lidelses högsta potens är altid att vilja sin egen
undergång, och det är således äfven förståndets högsta
lidelse att vilja anstöten, oaktadt anstöten på ett eller annat
sätt måste blifva dess undergång 1 2.» Han förestälde sig
förståndet såsom icke hvilande förr, än det hade gått utom
sina egna lagar och till vansinnets, »det gudomliga
vanvettets», rand. Men den rörelsen skulle likna mannens,
hvilken hoppade och hoppade för att komma lös från sin
egen skugga. Lika sa omöjligt som detta, är det för det
mänskliga förnuftet att göra ett språng ut från sina egna
lagar och in i-paradoxet. Det värsta därvid är icke, att
paradoxet ej låter tänka sig; olyckan är, att det ej låter sig
begränsas, ej låter sig skiljas från nonsens och
själfmot-sägelse. Det kan ej skiljas därifrån, det låter sig kvarken
tänkas eller fasthållas utan all tanke i krampaktig
innerlighet, ty det är såsom varande förnuftsvidrigt oförenligt
med det mänskliga väsendets och den mänskliga tankens
natur, ovilkorligen oförenligt.

För mer än 10 år sedan sökte jag i en liten skrift,
»Dualismen i vor nyeste Filosofi», reducera läran om
paradoxet in absurdum, dit den hör. Jag uttalade däri den
öfvertygelsen, att den tid skall komma, då filosoferne tala
om paradoxet ocli den rol, det spelat, på samma sätt, hvarpå

1 Efterladte Papirer, del 1, sid. 150.

2 Filosofiske Smuler, sid. 52.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free