- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
92

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bord, fullt af doftande och kryddade rätter. De inledande
Diapsalmata voro liksom ett appetitsbord, beräknadt att
med lätta och retande smårätter väcka matlusten. Intet har
bland alt, hvad Kierkegaard skrifvit, blifvit så populärt,
som dessa små glänsande och fantasirika humoresker, hvilka
regelbundet eftergjorts i hvar enda bok. som någon af hans
beundrare skrifvit. De äro i all sin korthet mästerverk.

Kierkegaard hade med känslan af sin andeliga
omogenhet i ett bref från Juli 1838 skrifvit följande ord: »Hvad
jag behöfver, det är en stämma, genomträngande som
Lyn-cevs’ blick, förfärande som giganternes suck, ihållig som
ett naturljud, med omfång från den djupaste bas till de
mest smältande brösttoner, modulerad från den mest
helg-dagsstilla hviskning till raseriets eldsprutande kraft. Det
är detta, som jag behöfver för att få det uttaladt, som
ligger mig på hjärtat, för att uttömma den vrede och den
sympati, som jag bär inom mig.» Då dessa ord fem år
därefter voro tryckta bland aforismema i »Enten-Eller»,
innehöllo de snarare en beskrifning af hans förmåga än en
beskrifning af hans brist. Hans önskan hade noggrant
blifvit uppfyld. Han, som på den tid. då dessa ord skrefvos,
ännu lallat och stammat fram sina tillmälen mot Andersen,
hade under mellantiden liksom Demostenes så hårdnackadt
öfvat sig, att all stamning försvunnit och att han
för-värfvat en vältalighet af högsta art. Hans stämma hade,
liksom den grekiske talarens, i ensamhet stärkts genom rop,
som öfverröstade braket af storm och bränningar.

Man kan emellertid vara tämligen säker på, att mången,
som, då dessa aforismer utkommo, funno dem snillrika och
mest beundrade dem, endast förstodo en liten del af det,
som de själfva funno vara så förträffligt sagdt, och detta
desto mindre, som det genom dessa blad går ett
bemödande att vara retande och glänsande, äfven på bekostnad
af begripligheten. Uttrycket för mången känsja, som ur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free