- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
95

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hoppningar för högt. De uppfyldes ej, de svekos; och när
jag nu handlar, är det ej i kraft af ett jordiskt, utan af
ett himmelskt hopp, och min handling väcker därför en
naturlig häpnad, emedan den ej står i proportion till den
verld, livari jag lefver.

Denna betraktelse, tagen efter sin mening, passade ej
i njutningsfilosofens mun. Men, framstäld i en obegriplig
men tokrolig form, lät den underligt och kunde passa hvar
som hälst.

17.

Aforismerna glänste liksom en svärm brokiga och
praktfulla sommarfåglar i solskenet. Afhandlingen om Mozarts
Don Juan, som följde därpå, hade en flygt som falkens,
när den lyfter sig från jägarens hand. Den bidrog till den
lycka, som »Enten-Eller» gjorde. Den lade för första gången
i dagen Kierkegaards särskilda begåfning som kritiker,
hvilken man kan beskrifva såsom en förmåga att förvandla
kritikens föremål till ett ideal inom sin art. Han saknade
gåfvan att gifva ett verk eller en personlighet dess rätta
plats inom det hela, hvartill de höra, och i ej mindre grad
gåfvan att behandla föremålets förtjänster och fel så, att de
ej uppräknas efter hvar andra, ej vägas mot hvar andra
eller uppsluka livar andra, utan att förtjänsterna förvandlas
till saken sjillf, och felen till dess säkra gränser eller
konturer. Han mäktade, såsom sagdt är, att med stort
skarpsinne och med lyrisk hänförelse idealisera. Så fullständigt
han förmådde, skilde han sitt ämne från dess historiska
sammanhang, förklarade det därefter i detta ords dubbla
betydelse och lyfte så dess förklarade bild långt öfver den
höjd, hvarifrån den för andra människor visade sig. Han
kastade sig med en tillbedjande åtbörd ned framför det
beundrade verket, han gjorde sig till dess tjänare, dess
offer-bringar e, dess präst, och, i lidelsefull hänryckning svängande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free