Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvarn. Han tager sig däraf anledning till en riktig
straffpredikan mot »nutidens» passionslösket, afund,
jämlikhets-sjuka, ytlighet och lättfärdighet. Afhandlingen om fru
Heiberg skrefs i anledning af hennes återuppträdande
såsom Shakspeare’s Julia efter att på 14 år ej hafva spelat
denna rol. Den innehåller utom spridda förträffliga bidrag
till skådespelarekonstens estetik en utredning af olikheten
mellan den genialitet, som blott heror på ungdom, och den
genialitet, som är innerlighet, ungdom för andra gången,
med hvilken Kierkegaard af naturliga skäl långt mera
sympatiserade. Den innehåller vidare (med anledning af
svårigheten i att under 14 års tid bibehålla publikens
bifall och ynnest trots det för uppmärksamheten tröttande i
att alltid vara synlig för alla) en skildring af motsatsen
mellan deras lif, hvilka för att hålla vid makt ett tomt
bländverk dölja sig för mängden, och sanningsvittnenas
lef-nadssätt: »de obetingadt oegennyttiga sanningstjänarne,
säger han, hafva alltid haft för sed att lefva och röra sig
bland människorna, de hafva aldrig lekt kurra gömma med
mängden ... de hafva tvärt om alltid visat sig i
hvardags-drägt, lefvat med menige man, talat med kreti och pleti...»
Från denna afvikelse återvänder artikeln till fru Heiberg,
hvilkens snille han låter full rättvisa vederfaras, om man
medgifver, att det gifves rättvisa utan personligt målande
kritiska drag. Han hindras emellertid af sin metod alldeles
från att anföra några sådana, han icke ens nämner något
namn, det är en skådespelerska i allmänhet, som han
skildrar, eller rättare en särskild typ af en skådespelerska;
och en typ såsom sådan spelar aldrig illa. Det fans hos
Kierkegaard ett slags oskyldig elakhet, som kan spåras
vid detta tillfälle. Han umgicks med fru Xielsen,
beundrade henne högeligen som artist och berömde henne
gärna på fru Heibergs bekostnad. Vid andra tillfällen
gjorde han tvärt om. Såsom författare gaf han först fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
