- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
100

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lighet \ Den var ett arf från den af Kierkegaard så
häftigt bekämpade spekulativa* filosofien. Man skydde historiens
och relativitetens idé. Det historiska betraktelsesättet, som
ej känner till något absolut mönster, sköts undan. Man
studerade hvarken konstnären eller hans tid; men hans
stora verk (eller hans stora personlighet) gjordes till typ,
hvilken tyckes, om den konsekvent betraktas, nödvändigt
böra afsluta hela konstutveckligen; liksom den spekulativa
filosofien, Hegelianismen, förmenades afsluta historiens
filosofi. Shakespeare eller Calderon blef på det sättet för
romantikerne den absoluta skalden. Heiberg hade nyligen
bevisat, att Oehlenschlägers »St. Hans-aftenspil» var den
fullkomligaste realisation af det omedelbara dramat i lyrisk
form. Martensen hade efter då gällande recept ådagalagt,
att forntiden, medeltiden och den nya tiden ega hvar sin
absoluta dikt, forntiden Johannes1 uppenbarelse, medeltiden
Divina commedia och den nya tiden Faust; och den tanken
hade sannolikt föresväfvat Kierkegaard att behandla ett
sådant ämne, fastän på ett långt snillrikare sätt. 2 Nu var
Faust upptagen och han koncentrerade sin kraft på Don
Juan.

Han var ej i någon högre grad musikalisk; hade han
detta varit, så hade han hos Beethoven, som han aldrig
nämner, funnit långt mera af sin egen naturs innersta
väsen, än hos den sorglöse, öfverströmmande Mozart. Men
beundransvärd, dubbelt beundransvärd är han genom att,
utan att vara musikalisk, liafva förmått så intränga i
musikens väsen. Själfva förgudningen af musiken var ett hos
romantikerne gemensamt drag; och jag har redan för flera
år sedan sökt visa, att och hvilka beröringspunkter finnas
mellan afhandlingen om Don Juan och det allmänna ro-

1 Hovedstrømninger, del. 1, sid. 269.

2 »Och huru olycklig är jag ej — Marteusen har skrifvit en
afhandling om Lenau’s Faust», Juui 1837.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free