- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
103

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lingen om »Den förste Kiærlighed» är, såsom assessor A
il-lielm säger, författad med »en nästan förtviflad entusiasm»;
ty den är skrifven i hjärtats bitterhet, inspirerad af det
ofrivilliga förakt för kvinnan, som var Kierkegaard
naturligt, som han förmår öfvervinna blott, då han uppträder
såsom sedelärare, men hvilket å nyo bryter fram, då han
uppträder såsom religiös reformator; det är ett verk,
fram-alstradt med köld. och närdt med gäekeri, och det
skimmer, som strålar därifrån, är förståndets glittrande rimfrost,
hvilken tät och kylig täcker det.

Man har förundrat sig öfver den godtyckliga
uppfattningen, öfver det huller, Kierkegaard gör för en
obetydlighet af Scribe. Men för att rätt förstå detta godtycke
måste man nödvändigt betrakta afhandlingen i det ljus, livari
ingen vid dess framträdande kunde se den, men hvari
Kierkegaards hela författarskap ställer den samma.
Fullständigt förstås den först, när den sammanställes med
»Gjen-tagelsen», med Constantins och Victors tal i »In vino
veritas» och med Frater Taciturnus’ sknfvelse till läsaren,
som slutar »Stadier paa Livets Yei.»

Samtidigt med att Kierkegaard hade behof af att från
den tragiska sidan i »Frygt og Bæven» och »Skyldig? —
Icke skyldig?» framställa sin smärta öfver att bära sin
fästmös död på sitt samvete, plågades och irriterades han af
det skärande komiska i all den sorg och det kval, som han
onödigt beredt sig själf för en ung Hickas skuld, hvilken,
långt ifrån att, såsom hon trott, taga döden af skilsmässan från
honom, mycket snart blifvit en annans lyckliga brud. Det
var icke möjligt annat, än att han med sin sällsynt skarpa
blick för komik snart skulle känna det löjliga däri. Han
var tillräckligt god humorist för att se den löjliga rol, han
själf spelat. Frater Taciturnus är outtömlig i sitt hån
öfver sin såsom älskare bedröflige hjälte: hans bekymmer för
flickan är rent svärmeri, i sig själf löjligt, och komiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free