- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
104

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom, att han gör det allra befängdaste. Han, som i
förhållande till henne tagit på sig att afskaffa öde och slump,
har visat sin befogenhet att vid hvarje tillfälle blifva dragen
vid näsan, liksom han blifvit det af några yttranden
beträffande hennes framtid, hvilka han till sin olycka aflockat
henne och som hon ej menade stort med, då de fäldes,
under det han känner sig evigt förpligtad att i sitt sinne
upprepa dem och i dem inlägga alt. Han framkallar i det
yttre platt ingen annan verkan, än den, hvarje mansperson
lika väl kan åstadkomma, att en flicka vill dö o. s. v.;
han kan inte en gång göra henne olycklig. Hon däremot
framkallar en oerhörd verkan. Han blir löjlig genom sin
ödmj uka vördnad.

Men sakens natur och själfbevarelsens drift tvingade
Ivierkegaard snart att alt mer i sitt sinne flytta åtlöjets
börda öfver på henne och att tillfredsställa det behof, han
kände, »att alltid hafva skrattarne på sin sida», genom att
betrakta hennes sätt att bemöta honom, hennes högtidliga
försäkringar, hennes trohet, då han ville bryta, och hennes,
trots de stora orden, snart ingångna förening med en annan,
såsom en hvirfvel af löjligheter. Med sin böjelse att
generalisera utsträcker han i vissa stämningsögonblick sin
uppfattning af dessa relativt oskyldiga och älskvärda löjligheter
hos en enskild äfven till andra unga flickor, till alla unga
flickor, till hela det kvinliga könet, och i sådana ögonblick
hånler han åt alt det myckna talet om evig kärlek och om
den första kärlekens oförgänglighet. I ett sådant ögonblick
har afhandlingen om den första kärleken tillkommit med
hela den hagelskur af åtlöje, som den lössläpper öfver den
af naturen älskvärda, men med romanläsning uppfödda och
förskrufvade Emmeline.

Anlagd, såsom han var, att fram och till baka, ständigt
om igen reflektera öfver en jämförelsens mycket obetydlig
kedja af tilldragelser, ser han nu hvarje punkt af sin pino-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free