- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
120

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Morgonskön, eller något liknande; ty så skulle jag själf svara, om jag
hade den glädjen att öfverlefva mig själf. Skulle någon fråga Er om
anledningen, så kan Ni säga, att det var i anledning af den stora
eldsvådan. Skulle någon fråga Er om tiden, så kan Ni säga, att det var
under den for mig så märkliga Juli månad. Skulle ingen fråga Er om
någon af delarne, så skall Ni ingenting svara.

Högaktningsfullt
Er ödmjuke tjänare.

Men man skulle aldrig sluta, oin man började anföra
de stilistiskt förträffliga ställena i Kierkegaards poetiska
verk. För att dock förklara orsaken till, att dessa verk
trots all sin förträfflighet funnit ett jämförelsevis så
inskränkt antal läsare, vill jag fästa uppmärksamheten på
ännu en annan stilistisk egendomlighet hos dem. Det är
stilens ojämnhet. Den skäraste lyrik är där blandad med
en filosofisk terminologis renaste abstraktioner. Bilder så
varma och sinliga, som vore de Christian Winthers,
omväxla med metafysiska skoltermer så torra, som vore de
in-förskrifna från någon hegeliansk kateder i Nord-Tyskland.

Man tage t. ex. det ställe i »Förförarens dagbok», där
han samlar sina iakttagelser och tankar om kvinnan. Hvar
och en har sitt, säger han, det muntra leendet, den skälmska
blicken, det smäktande ögat, det hängande hufvudet, det
uppsluppna lynnet, det stilla vemodet, den djupa aningen,
den anande melankolien, den jordiska hemlängtan, de
oskrif-tade rörelserna, . . . och så fortsättes ännu länge, länge med
korta satser, om livilka Kierkegaard själf en gång med
rättmätig stolthet sade till Professor Bröchner, att hvar och
en af dem innehölle motivet till en sonett. Men en half
sida längre ned besluter författaren plötsligt att »själf kall
vilja tänka kvinnan kall». Han söker då hennes »kategori»
och finner den: hon är »vara för annat». Såsom vara för
annat är hon den rena jungfruligheten. »Jungfruligheten
är nämligen ett vara, hvilket, emedan det är vara för sig,
egentligen är en abstraktion och blott visar sig för annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free