- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
121

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man kan därför säga, att kvinnan i detta tillstånd är
osynlig». Och därpå fortsättes länge i samma professorsstil.

Denna blandning af sinlighet och pedanteri blir mest
stötande, då den, hvilket ej sällan inträffar, förekommer
inom samma sats. Man läse t. ex. Förförarens eljest sköna
och poetiska karakteristik af kvinnan i det entusiastiska
tal, han håller vid dryckesgillet:

»Sålunda danade gudarne henne fin och eterisk liksom
af sommarnattens dimma, och likväl fyllig som den mogna
frukten; lätt såsom fågeln, ehuru hon bär en verlds begär
inom sig, lätt, emedan krafterna inbördes äro enade i ett
negativt förhållandes osynliga medelpunkt, hvari
hon förhåller sig till sig själf, smärt i växten, fast
tecknad och dock för ögat svällande i skönhetens våglinier,
fulländad och likväl såsom blefve hon ständigt först nu
färdig, sval, liflig, svalkande som nyfallen snö, och likväl
rodnande i stilla genomskinlighet, lycklig som ett skämt,
som kommer en att glömma alt, rogifvande som det mål,
hvartill begäret sträfvar, tillfredsställande genom att
själf vara begärets incitament».

Läsaren gifve noga akt på tankeförbindelsernas
underliga slingringar i denna typiska sats. Bilderna äro i och
för sig sköna, men de ordna sig ej till något helt, de tvärt
om förjaga hvar andra. Kvinnan är såsom dimman, såsom
frukten, såsom fågeln; men dimma, frukt och fågel tillhöra
livar sin verld. Då öppnar sig midt på stilens blomsterstig
en afgrund af filosofiskt djup och vi stirra ned i »ett
negativt förhållandes osynliga medelpunkt»; blicken lyftes å nyo
och fäster sig vid »skönhetens våglinier», upphåller sig vid
snö och rodnad och hoppas på en sammanfattande
slutbild; då kommer »det mål, som är begärets incitament», och
därpå slutar meningen. Det är, såsom jag sagt, icke en
bildstod, vi se, utan ett panorama af hvar andra jagande
bilder, hvilket föres oss förbi. Men bakom denna af poesL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free