- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
133

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stuart Miil skulle näppeligen bragts till tystnad af detta
försvar för kvinnans samhällsställning i förflutna och
förflytande tider, ett försvar, som stödjer sig på skönheten af
hennes långa hår, då ingen väl lär förneka hennes rätt att
dermed pryda sig så, som henne lyster. Men detta ställe
är betecknande såsom prof på Kierkegaards oförmåga att
fatta en i sträng mening modern tanke.

Till ersättning för hans ringaktning af kvinnans
förmåga af själfständigt lif har han liksom Michelet en
ridderlig artighet mot den åldrande kvinnan, som i denna form
kan träffas endast hos en man af »den gamla skolan».
Michelet påstår i sin bok om »Kärleken», att inga gamla
kvinnor finnas, att kvinnan aldrig blir gammal;
Kierke-gaard nästan öfverbjuder honom med det idealistiska
påståendet, att kvinnans skönhet tilltager med åren, 1 och
utvecklingen af denna sats är lika ridderlig och vacker som
absurd.

Asigten om kvinnan står i det närmaste sammanhang
med asigten om äktenskapet. Det hade varit omöjligt för
assessorn att med ett friare och själfständigare
betraktelsesätt af kvinnans sociala rätt vara en så stor beundrare af
äktenskapet i dess då bestående form. Och det var för
honom omöjligt att med denna beundran förbinda
sympatier för kvinnans likställighet med mannen.

Det lider intet tvifvel, att dessa assessorns
afhandlingar redan gått öfver till att ega endast historiskt värde;
men det är därför icke mindre lätt att förstå det djupa
intryck, de måste hafva gjort på författarens samtid. De
verkade i kraft af motsatsernas suveräna estetiska lag. Det
kom mindre an däruppå, huru vida deras bevis vore
bevisande, som däruppå, att de genom tonens allvar och för-

Stadier, sid. 115.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free