- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
135

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans personlighet och hans natur. Kierkegaards moraliska
arbeten sluta sig till samman omkring den satsen, att det
är hvarje människas pligt att blifva uppenbar. 1 Det var
högst naturligt, att pligten skulle antaga denna formel för
en från barndomen så sluten natur. Det var pligt att taga
del i det allmänna samhällsarbetet, pligt att gifta sig och
hilda familj och att genom äktenskapet tillhöra »staten och
fäderneslandet och medborgarnes gemensamma
angelägenheter;» 1 2 det var hvarje människas pligt att hafva en vän; 3
alt detta emedan det var hvarje människas pligt att blifva
uppenbar.

Själf var han dock från sin födsel förtegen och
ogenomskådlig — ■ nu därtill, efter att hafva genomgått sin
afgö-rande andliga kris, förtegen och ogenomskådlig, ur stånd
att eg a en vän, säker på att ej vilja hafva en hustru,
besluten att ej vilja hafva det minsta att göra med
fosterland, samhällsangelägenheter eller statssaker. Han kunde
väl på papperet nedskrifva en moral, som bjöd hvarje
människa »att realisera det allmänna;» men ingen tror i sista
hand på en moral, som strider mot hans natur och som
vill tvinga honom att afkläda sig den samma. Naturligt
konstruerade människor rygga af denna orsak till baka från
den positivt kristliga sedeläran och sluta sig till den
humana. Hans abnormt anlagda och uppfostrade personlighet
ryggade af samma orsak till baka från den humana
moralen och tog sin tillflykt till den paradoxa. Han höll
alltid i slutet af sina moraliska afhandlingar en plats öppen
för »undantaget», för hvilket intet var bindande af det,
som utgjorde lagen, vägen och lifvet för andra menniskor.
Han räddade sålunda sig själf med hela sitt gåtfulla och

1 Afhandlingen om »Ligevægten mellem det Æsthetiske og Ethiske i
Personlighedens Udarbeidelse.» Enten-EIler, del. 2, sid. 225.

2 Stadier, sid. 100.

3 Euten-Eller, del. 2, sid. 225.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free