- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
141

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerade stilen, ledo de moraliska afhandlingarna, hvilka vi
ofvan omtalat, af en konstlad högtidlighet och värdighet i
språket. Så ursprungligt Kierkegaards uttryck för lidelsen
än är, så krystad kan hans patos låta. Sitt ideal af
patetisk stil hade han fått från den gamla dåliga danska
bibel-öfversättningen, som han var alt för auktoritetstroende att
ej respektera och efterbilda; och han begagnar därför i
högre stil ordformer, som »naturligen», »værdeligen»,
»haver» och andra fornljudande uttryck, i den tro, att det
klingar pompöst. -Ta, i de moraliska afhandlingarna älskar han
en så styfbent stil, att han t. ex. låter sin assessor, efter
att liafva utvecklat läran om. att kvinnans skönhet tilltager
med åren, göra öfvergången till den följande afdelningen
med denna vändning: »Jag lemnar nu den bedagade, hvars
sällskap jag dock visserligen ingalunda flyr» — en
afskeds-bugning för de gamla damerna och en hälsning, som da en
gammal artig kavaljer ursäktar sig då han går, med denna
hjärtesuck: Så behagligt sällskapet än är, så har jag dock
på min ära ännu åtskilliga besök att göra i dag.

Johannes Climacus anslår en annan ton.

Den ålderdomliga stilen passade ej, da frågan var om
att begabba, kittla och reta de dogmatiska herrarne, de
do-cerande vise, tills de började nysa och hoppa, vrida sig
och skratta och förråda, att de långt ifrån att vara det rena
tänkat blott voro stackars lärda trindskallar, som på hegelskt
vis på papperet försonade och »medierade» de största
verlds-historiska motsatser, hedendom och kristendom, religion och
filosofi, utan att själfva liafva upplefvat det ringaste, som
skulle kunnat föranleda dem att kasta sig till endera sidan,
emedan de i verkligheten icke blifvit annat än
»Skriverkarle» i tjänst hos ett fantastiskt tänkandes »Stundeslösked».
Man höre den ton, livari han examinerar dem angående
deras förhållande till den prisade mediationen och
försoningen af motsatserna: »Det talas ständigt om mediationen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free