- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
142

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

raediationen; är då mediationen en människa, liksom Peer
Degn tror, att Imprimatur är? Hur skall en människa
bära sig åt för att bli något sådant? Läser man sig till
den värdigheten, detta stora filosoficum, eller bortgifver
magistraten den liksom klockare- och dödgräfvartjänsterna?
Man försöke blott att inlåta sig på dessa och andra sådana
beskedliga frågor af en beskedlig människa, som också gärna
skulle vilja vara mediationen, om hon bara kunde blifva
det på ärlig och loflig fason och inte genom att antingen
ropa ein zwei drei kokolorum eller genom att glömma, att
hon själf är en existerande människa, för hvilken således
det att existera är något väsendtligt och det att existera
etiskt-religiöst är ett alldeles passande quantum satis. En
spekulant tör det kan ske förefalla abgeschmackt att fråga
på det viset.» 1

Hvilken förmätenhet att med en sådan rotvälska
tilltala en väl uppfostrad universitetslärd, som själf uttryckte
sig på den renaste professorsdanska! att likna en professor
i teologi vid Peer Degn! att beteckna den hegelska
tredelningen och trilogien som ett barnkammarrabbel och kalla
den kokolorum! Men det hns humör, och godt humör
därtill, i denna stil (som då också är inordnad i
Kierke-gaards system under receptet eller existensstadiet »humor»),
och man läser niecl nyfikenhet hvad en man kan hafva
be-hof af att säga i ett så uppsluppet och konsiderationslöst
språk.

Och detta är, att hvarje människa bör blifva
»subjektiv», och att detta för en hvar är den högsta uppgift; på
annat sätt uttryckt, att ingen bör omedelbart eftersträfva
att uträtta något i det utvärtes, eller klaga, om någon
ut-värtes verkan af en handling ej inställer sig, utan blott
vilja, af yttersta förmåga i kraft af friheten vilja det goda.

1 Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift, sid. 146.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free