Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vara subjektiv vill säga att vara individuel, att vara
»enkelt», enskild, enstaka; ordet »det goda» betyder därför
i Kierkegaards mun intet objektivt. Det goda är själfva
friheten hos den enskilde; bron mellan honom och verlden
är etiskt-religiöst sedt upprifven. Och på det sättet söker
da Kierkegaard fastställa en afgjord motsägelse mellan etik
och historia. Han hänvisar hvarje enskild människa till
hennes eget inre och tröttnar aldrig att håna »spekulanterne»
och spekulationen, som enligt hans åsigt för betraktandet
af verldshistorien glömma sedelära och innerlighet. Han
söker att fullständigt lösslita det godas begrepp från
män-niskoslägtets kulturhistoriska syftemål, utan hvilka det i
verkligheten endast är en värdelös abstraktion. Han inser
ej, att dessa kulturhistoriska syftemål lika väl omfatta
pri-vatlifvet och den anspråkslösaste verksamhet för föräldrar,
hustru och barn, som det offentliga lifvet inom
vetenskapen, konsten eller staten. För honom beror alt på
individens fullkomliga lydnad under det förmenta (subjektiva)
etiska budet, alldeles ej på det yttre resultatet af denna
lydnad. Det är därför ej för mycket sagdt, att de
munkar, som i den egyptiska öknen tillbragte sin tid med att
vattna torra käppar för att praktiskt ådagalägga all
mänsklig sträfvans värdelöshet i förhållande till den öfvernaturliga
verlden, egentligen verkliggöra hans ideal af en etiskt
ansträngd tillvaro.1
Men själfva kontemplationen af verldshistorien
förefaller honom lika oetisk, som sträfvandet att blifva
»verlds-historisk.» Den filosofiska betraktelsen af historien är för
honom moraliskt förstådt endast tidspillan, ja den sämsta
art af tidspillan, emedan den beror af ett falsum, det
nämligen, att en nödvändighet kan i historiens gäng spåras.
Redan i »Filosofiske Smuler» söker han bevisa, att någon
Jmfr II. IIöff ding, Den humane Ethik, sidil. 101 o. f.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
