- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
145

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hot såsom motsats till nödvändigheten. Frater Taciturnus 1
kommer sålunda i fullt raseri i anledning af en hänvisning
af Börne till det inhugg i läran om viljans frihet, som
gjorts genom brottmålsstatistiken. Det kan onekligen vara
riktigt att afgifva sin insaga, då statistici förmena, att
deras siffror redan är o lagar; men det lider intet tvifvel, att
de bevisa tillvaron af ännu ej kända lagar, och det
hjälper till intet att rasa emot dem. En nära liknande sträfvan
att ingifva läsaren en föreställning om en frihet å la
Ruri-dans åsna ligger t. ex. under omarbetningen af den lilla
aforismen: »Jag gitter rakt inte.» Aforismen innehåller i
sin ursprungliga form ’ ett fullständigt uppräknande af
skälen till den talandes olust att lägga sig, bestående i hans
motvilja mot att ligga länge och hans obenägenhet att
genast stiga upp igen; i »Enten-Eller» äro dessa skäl
utelem-nade. I den ursprungliga aforismen ser man viljans
vågskålar stiga och sjunka, tills en bestämd föreställning
(föreställningen om åkning) faktiskt kommer den ena att sjunka
och försätter vågen i ro. I »Enten-Eller» däremot förblifver
tungan på viljans våg lodrät, såsom fallet var hos den
ryktbara åsnan mellan höbundtarne; och den talande har här
funnit detta frihetens eviga ögonblick, som psykologien icke
erkänner, men som, om det funnes till, mycket träffande
skulle kunna karakteriseras med det minnesvärda utbrottet :
»Jag gitter rakt inte.»

Till invändningen mot den historiska determinismen
sluter sig invändningen mot generationsutvecklingen såsom
det högsta, det vill säga mot slägtets historiska syftemål
såsom de väsendtliga.

»Invändningen är den, skrifver Kierkegaard med
spärrad stil, huruledes man, om man blott statuerar 1 2

1 Stadier paa Livets Vei, sid. 450 anm.

2 Se ofvan sid. 93.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free