Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generations- eller slägtutvecklingen eller
statuerar den som det högsta, huruledes man då
förklarar det gudomliga slöseri, som förbrukar
tallösa skaror af individer i den ena generationen
efter den andra för att hålla den verldshistoriska
utvecklingen i gång. Det verldshistoriska dramat går
oändligt långsamt framåt. Om det blott är detta Gud vill,
hvarför hastar Han ej? Hvilken odramatisk långmodighet,
eller rättare hvilken prosaisk och ledsam långsläpighet!
Och om det blott är detta han vill; o fasa, att tyranniskt
öda myriader af människolif!» 1
Här, såsom ofta är fallet, visar det sig, att de i en
bestämd religions mening religiösaste andar äro de i vanlig
mening mest irreligiösa. Det verkliga lifvet, det verkligas
utveckling, tillståndet, sådant det är och alltid har varit,
synas den fromme betraktaren vara blott ett virrvarr af
ohyggligheter och tyranni, och i stället för att med
tålamod underkasta sig tillvaron, såsom den är, i stället för
att söka göra den mindre hård för kommande slägten,
upp-röres han mot den bestående verldsordningen och bildar sig
till ersättning en fingerad. Liksom förut leder Kierkegaard
sin bevisning från en fast förutsättning, som ej pröfvas,
emedan den betraktas såsom uppenbarad sanning. Han
uppmanar filosofen att förklara, hvarför Gud slösar med
individerne, hvarför Gud ej hastar mera. Men om nu
filosofen svarade, att han ej erhållit någon uppenbarelse om
Gud och Guds vägar, men att erfarenheten lär honom och
hvarje iakttagare, att naturen slösar med individerne och
att den historiska utvecklingen en gång för alla ej synes
rätta sig efter våra önskningar eller hafva någon brådska.
Olyckan är, att den moderna vetenskapens naturbegrepp är
Kierkegaard alldeles främmande och att han därför nödgas
tillägga sina motståndare sitt eget teologiska gudsbegrepp.
Afsluttende Efterskrift, sid. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
