- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
147

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna brist på naturbegrepp kunde spåras redan i
början af hans författarbana på en punkt, som jag förut af
andra grunder framhållit, men hvilken nu kan betraktas i
nytt sammanhang; jag syftar på Kierkegaards anfall mot
Andersens teori om snillet. Andersen hade påstått, att snillet
särskildt behöfde omvårdnad; Kierkegaard svarade, att
snillet ovilkorligt förmådde kufva hvarje motgång eller motstånd,
och svaret var i hans mun fullt förklarligt. Men i
verkligheten har den ene parten ieke mera rätt än den andre.
Naturen bär sig åt med människolif alldeles på samma sätt,
som med de lägsta djur- oeh växtarter; hon utsår tusentals
frön, och af dessa lyckas det blott genom sammanträffande
g\nsamma omständigheters hjälp enstaka exemplar bland de
lifskraftigaste att nå den högsta blomstring.

Då nu hvarje blick utåt, till slägtets mål, till det
historiska, är den enskilde förbjuden, då den riktning, hvari
individens sträfvan ledes, är endast inåt, i innerlighet och
till innerlighet, så följer redan däraf, att någon objektiv
sanning för Kierkegaard ej tinnes. Det är omöjligt att
objektivt ådagalägga bibelns sanning, det är omöjligt att
objektivt bevisa tillvaron af bibelns Gud.1 Hvad gagnar
det dessutom, om någon tanklöst och lidelselöst, som en
papegoja eller som Erasmus Montanus, i tom fåfänglighet
uttalar objektiva sanningar? Var han väl i sanningen, om
hans förhållande till dessa sanningar ej var sant? Det
gifves för en existerande ingen sanning utan tillegnande
och utan innerlighet. Alt beror på förhållandet till
sanningen. Och »om blott detta förhållandes huru är i
sanningen, så är individen i sanningen, äfven om han sålunda
förhölle sig till det osanna.» 2

Jag betraktar naturen för att finna Gud: jag ser ju ock allmakt och
visdom, men jag ser tillika mycket annat, som ängslar och oroar. Summa
summarum, däraf blir den objektiva ovissheten. Johannes Climacus.

Afsluttende Efterskrift, sid. 140.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free