- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
158

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skepliga tro på alt, som var danskt. Han ansåg (såsom
lian stundom yttrade till professor Bröchner), att Danmark
i Mynster egde samtidens störste predikant, i Heiberg den
störste då lefvande estetikern, i Madvig tidens störste
filolog, ooli hvad lian ej sade, men stundom likväl också sade,
i honom själf den störste då lefvande prosaikern, ett
antagande, som dock var mindre öfverdrifvet än de andra.
Så mycket är säkert, att han var alt för stor för landet.
Och han skulle snart med bitter smärta få känna det.

23.

Det var December 1845. Kierkegaard hade till sin
boktryckare aflemnat hela handskriften till »Afsluttende
Efterskrift», och hufvudarbetet i hans författarskap var
af-slutadt. Jämte den långa följden af de ofvan omtalade
psevdonyma skrifterna hade han skrifvit en samling af 18
uppbyggei setal, som under hans eget namn utgifvits
parallelt med psevdonymerna. Kierkegaard har med synnerlig
ifver framhållit denna omständighet af fruktan för, att
man skulle vilja förklara det så, att han såsom författare
börjat med att vara ett slags Byronian och så med åren
blifvit religiös. Yi hafva dock redan sett, att han från sin
tidigaste ungdom hade stält sitt snille i kristendomens tjänst.
Kände han någon gång samvetsoro beträffande, huru vida
det kristeligt kunde försvaras att skrifva sådana saker som
Förförarens dagbok och annat sådant, så lugnade han sitt
samvete med att liksom till försoning därför skrifva
upp-byggelsetal. Det andliga föredragets form låg honom nära;
såsom theol. studiosus hade han fått underkasta sig formliga
öfningar och prof däruti; han beundrade Mynster som talare,
studerade honom och sträfvade att öfverträffa honom, något
som med lians långt skarpare psykologiska blick icke blef
honom svårt. Men, obenägen att kalla sig själf kristen
och mera en i kristlig riktning sökande, än egentligt säker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free