- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
170

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den enkla ocli sunda känslan: orätt får ej ske, ej ens mot
mig själf. Han hade lidit orätt, han kände det; man
missbrukade landets litenhet till att plåga honom såsom ett
byte, för hvilket hvarje utväg var stängd. »Jag lider
formlig orätt här hemma, emedan min produktivitet egentligen
ej kan taga sig ut på en så liten scen, under det att en
dåraktig och nyfiken och afundsjuk och trotsig samtid i
bottnen vill tvinga mig, i det den vet, att jag nu en gång
är hunden af språkets gränser.» 1 Det blef honom alt
tydligare att ett lif, som ville vara någorlunda anstående en
människa och någorlunda lyckligt, vore hland ett litet folk
möjligt endast, om man vore så litet uppträdande som
möjligt. I slika stunder sade han till sig själf:1 2 3 »Ditt lif är
verkligen forspildt, du har slutligen blifvit något.... och
i Danmark lefver man lycklig endast, om man ingenting
är,» eller med en annan variation:8 »Köpenhamn är den
behagligaste stad, man kan tänka sig, att lefva i för livar
och en, som är ingenting eller ännu mindre.» En sanning,
som hans eget lif ej förut hade visat honom, gick nu upp
för honom, den, att i små samhällen ett slags
sammansvärjning eger rum mellan medelmåttorna mot den, som är
själfständig och ej vill antaga de andres åsigt, utan är fräck
nog att vilja lära dem något: »Förhållandet är i bottnen
det, att de flesta liafva ett hemligt medvetande af, att jag
dock är den rätte mannen; men de tänka som så: om vi
alla äro eniga i att drifva gäck med honom, så måste han väl
ändock ge tapt. En sådan negativ konspiration kan ej tänkas
annat än i ett litet land ... Det är ju dock möjligt, att, jag. trots
all min ringhet inför Gud . . . vore för mitt folk »en Guds
gåfva»; Gud vet, de hafva behandlat mig illa nog, ja miss-

1 Efterladte Papirer, del. 2, sid. 427.

2 Efterladte Papirer, del. 2, sid. SOI.

3 Efterladte Papirer, del. 2, sid. 430.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free