- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
171

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlat mig, liksom barn fara illa med en dyrbar gåfva.» Ju
mer han grubblar däröfver, desto djupare känner han sin
oförrätt; ty hvarför har han lidit den, hvarför är han gifven
till spillo, ett offer för hopens åtlöje? Emedan han utmanat
ondskan och emedan detta steg var litet för högt, litet för
högsinnadt för att passa i hop med den allmänna
medelmåttan» ; och okunnig som han är om den behandling, som detta
århundrades stora författare i främmande land, en Shelley,
George Sand, Victor Hugo, fått undergå, utropar han i
känslan af sin rättfärdiga sak: »Man skall näppeligen inom
något annat lands literatur kunna visa en författare, som
upplefvat detta.» 1

Så var det denna oförrätts egna beskaffenhet, att den
var omöjlig att hekämpa och besegra. Han hyste
visserligen så stort förtroende till sin förmåga, som trots någon; han
hade, efter hvad han själf säger, aldrig tviflat på, att han
ju skulle lyckas, äfven om han företoge det mest
dumdristiga; han hade hittills utfört den nästan otroliga bedriften
att på fyra år utveckla en författareverksamhet, hvartill en
dansk författare vanligen skulle beliöfva tjugu; han hade
med pennan i hand kufvat sin sjukliga kropp och sitt
mjältsjuka sinne, bragt filosofer och teologer till tystnad och
hade, då Heiberg, den allsmäktige öfverdomaren i Danmarks
literatur, stälde sig i hans väg, blåst honom åt sidan som
en såpbubbla — och nu strandade han här på det
opersonliga, anonyma, ansvarslösa, allestädes närvarande, som han
ej kunde få fatt uti, emedan dess namn var legio eller
mängden — pressen. Han fick sålunda praktiskt lära känna
en af den moderna opersonlighetens och oansvarighetens
former, som han förut ej gjort bekantskap med, dess
hufvud-form; och hans lidelse för kategorien »den enskilde», »den
Enkelte», fick ett nytt högtryck, Sålunda skrifver han:

1 Efterladte Papirer, del. 2, sid. 31i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free