- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
181

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



nito såsom sådant. Äfven oafsedt mandomsanammelsen är
den Härlige oigenkännelig dels genom att vara alt för
myk-ket synlig, genom att ses på gator och torg i sällskap, alt
som slumpen fogade, dels genom den skenbara ringhet, som
han iklädt sig. Skulle en sådan människa, som denna, »en
illa klädd person», kunna vara den väntade?

2) Omöjligheten af direkt meddelande. Kristus kan
visserligen säga rätt fram: Jag är Gud; jag och Fadrcn
äro ett. Men, då den, som säger det, är en enskild
människa, efter utseendet att döma alldeles lik andra, så är
detta meddelande ej synnerligen rätt fram. Orden äro nog
rätt fram; men, att han, som är motsägelsens tecken, säger
det, gör meddelandet till indirekt. Kierkegaard begagnar
två exempel för att förklara, hvad det vill säga, att af kärlek
till en annan dölja sin innerlighet och synas vara något
annat, än hvad man är. Det ena, hvilket endast antydes,
är en majevtikers förfaringssätt, då han på sokratiskt vis
frambringar en dialektisk fördubbling för att tvinga den
andre att gå in i sig själf och för att ställa honom fritt —
hans egen literära meddelningsform. Det andra exemplet,
hvilket vidare utvecklas, är hemtadt från förhållandet
mellan två älskande. Han antager, att älskaren får den idéen
att vilja pröfva sin brud, huru vida hon tror på honom.
»Hvad gör han då? Han afklipper allt meddelande,
förvandlar sig till en dubbelhet; utseendet blir bedrägligt, han kan
möjligen lika väl vara en bedragare, som den trogne
älskaren.» Kristi fordran på tro belyses genom hans egen
ställning i förhållande till sin fästmö såsom den lefvande
frågan, om hon tror på honom eller icke1.

3) Det frivilliga i lidandet. Det afgörande
kännetecknet på kristligt lidande är, att det är frivilligt, »för ordets
skuld, för rättfärdighetens skuld o. s. v.» Och för att be-

1 Indövelse i Christendom, sid. 152.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free