- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
196

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gripande sätt manat församlingen att söka sig till kyrkan
och altaret; nu, då han själf förklarade sig hällre vilja begå
de gröfsta förbrytelser än hesöka en kyrka, nu borde det
på en gång vara för alla klart, att sanningen ej låge i
kyrkans sköt.

Och det var han, som bestämde icke blott sanningen,
utan ock tidens fullbordan. Så länge han själf fann det
passande och riktigt att vid alla tillfällen hedra biskop
Mynster, så länge borde ock alla andra visa Mynster djup
aktning. Han väntade, säger han, med sitt angrepp på
Mynster och prästerskapet, till dess Martensen, som han
stämplar såsom »en subaltern personlighet» blifvit Själlands
biskop; ty han tänkte, att det kunde vara obehagligt för
Martensen, om angreppet kommit under den tid, då »han
var kandidat till denna plats». Men om han själf under
tiden hade dött, han, som efter livad han själf säger, ofta
lefde på åtta dagars anstånd! Och likväl skulle man efter
vanlig mänsklig föreställning dock tro, att, om Martensen
verkligen var så »subaltern», som Kierkegaard fann honom
— det då varit bättre, att han ej blifvit landets förste
biskop, än att han i lugn och ro blef det; men Kierkegaard
afgör själf, när det passande ögonblicket är inne. Han vet,
att Gud är med honom och att det, han skrifver, åtnjuter
Guds högsta bifall.

Hetta var den enda form, hvarunder detta stora,
religiöst uppfostrade snille, liksom Pascal, liksom Lamennais,
verkstälde en befrielse från kyrkans ok. Men han gjorde
sig fri så, som han kunde. I alla händelser kämpade han
sig fri från kristenheten.

Från hans tidigaste ungdom voro mellan honom och
den andliga friheten uppresta alla de hinder, som kunna
tänkas. Han var genom uppfostran, pietet, lefnadsöden
innestängd i den bestående kyrkan liksom den, som är
inne-stäugd i ett fängelse genom den ena ringen af murar utan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free