Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudlösa grymheter sökte utrota aristokratien och göra sig till
obestridd herrskare, gjorde han sig lika förhatad af alla och
gaf han sjelf dödsstöten åt Unionen, medan Sveriges allmoge
under Gnstaf Wasa ändtligen vann det länge eftersträfvade målet,
fäderneslandets befrielse från utländniugars välde och Sveriges
fullkomliga sjelfständighet.
Från denna tid börjar Sverige att intaga ett aktadt rum i
Europa, hufvudsakligen genom de visa och kraftfulla regenter,
af hvilka Wasahuset kan uppvisa ett större antal än någon
annan dynasti, och genom den höga flygt, som de förstodo att
meddela åt folkandan. Dynastiens stiftare, Befriarekonungen
Gustaf 7, förlamade genom införandet af reformationen och
genom riksdagen i Westerås (1527) hierarkiens magt, höll med
kraftÄll hand, sjelf aristokrat och utan tvifvel despot,
aristokratien i tygeln, kufvade de resningar inom landet, som
härledde sig från de missnöjdas stämplingar och hans egen sträng-,
het, tillintetgjorde den rika Hansestaden Lübecks magt och
befriade Sverige från de bojor, i hvilka Hanseförbundet slagit
Sveriges handel, uppträdde som skiljedomare i Norden och
efter-lemnade vid sin död (1560 ett aktadt rike med en öfvad här,
en ansenlig flotta och en fylld skattkammare. Men i likhet
med Folkungen Magnus Ladulås begick äfven han det stora
felet, att, för att så mycket bättre befasta sin dynasti, — under
honom förvandlades Sverige till arfrike i stället för valrike, —
åt sina yngre söner lemna särskilda hertigdömen, hvilka de
styrde med nästan oberoende magt och derigenom beredde
oräkneliga förlägenheter åt konungen, under hvilken de
egentligen lydde blott till namnet. Redan Gustafs son Erik XIV
ll560—1568) fick erfara de olyckliga följderna af detta
obetänkta steg. Invecklad i krig med Danmark, hvars konungar
icke så lätt kunde glömma sina anspråk på Sverige, förskaffade
han åt detta land herraväldet öfver Östersjön; men upprepade
felsteg, till en del föranledda genom farhogor för broderns,
hertig Johans, stämplingar och upprepad oenighet bröderna
emellan, till en del genom ovisa rådgifvare, och slutligen
urartande till gerningar, hvilka icke kunna förklaras annorlunda
än genom vanvett, ledde slutligen till hans störtande (1568).
Hertigarne Johan och Carl, som börjat ett ordentligt uppror
mot sin konung och broder, hade i början ämnat dela
regeringen; men Johan bemägtigade sig ändock riksstyrelsen ensam
och befäste sig på sin thron genom Eriks mördande (han blef
förgifven i sitt fängelse på Örbyhus, 1577, efter det han länge
hållits fången på det af Gustaf I uppbyggda Gripsholm, der
han sjelf en tid hade hållit Johan i fängelse, dock furstligt.)
Johan III (1568—1592), oaktadt sin lärdom säkerligen den
sämsta regenten i Wasahuset, leddes i början af sin katholska
gemål, den Polska Katharina, och sökte att genolh en ny liturgi
bana vägen för återinförandet af Katbolicismen, till hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
