Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf öfvergick. Reformationen upprätthölls dock med kraft af
Carl, då hertig af Södermanland, och äfven Johans katholska
ifver svalnade ansenligt, sedan drottning Katharina dött och den
strängt protestantiska Gunilla Bjelke blifvit hans gemål. Men
stora olyckor drog konung Johan öfver Sverige genom sitt
slutligen med framgång krönta sträfvande att förskaffa sin son
Sigismund Polens krona. Slutligen sjelf inseende sitt misstag,
vände han sin vrede mot dem af högadeln, som förmått honom
till att förskaffa sin son ytterligare ett rike, och stödde sig under
de sednare åren vid hertig Carl; men det gjorda kunde nu icke
längre göras ogjordt.
Sigismund (1592—1600), Johans son och sedan 1587 konung
af Polen, blef faderns efterträdare i Sverige. Hela hans
regeringstid var en kedja af oroligheter och strider mellan <tionom
och farbrodern, hertig Carl, hvilken genom kyrkomötet i
Uppsala 1593 betryggade reformationen i Sverige, med kraftfull
hand beskyddade folkets fri- och rättigheter, derföre öfver allt
vann anhängare inom landet och, om han än från början ämnat
vara en trogen undersåt, dock småningom allt mer lockades af
begäret att sjelf få bära den krona, hvars upprätthållare han
var. Då Sigismund slutligen försökte att med härsmagt göra
sin vilja åtlydd i Sverige, blef han af farbrodern besegrad vid
Stångebro nära Linköping (1598), återvände förödmjukad till
Polen och afsattes snart i Sverige. Med obeveklig stränghet
straffade Carl, nu under namnet Carl IX (1600—1611)
Sveriges konung, Sigismunds anhängare (Linköpings Blodbad 1600),
drog försorg för landets uppodlande och bergverkens
upphjel-pande, tillbakavisade med kraft alla Polska försök att
återupp-sätta den Polska Wasagrenen på Svenska thronen och var, sjelf
den yngste bland Gustaf I:s söner, bland dem alla den, hvilken
som mest liknade fadern i stora egenskaper. Ett olyckligt krig
mot Danmark påskyndade hans död; men efter honom bestegs
Sveriges thron af en son, till hvilken han sjelf satt alla sina
förhoppningar, och hvilken mer än rättfärdigade dem ulla, af
Gustaf II Adolf, kallad den Store (1611—1632), genom
hvars underbara bragder grunden lades till den Enropeiska
inflytelse, som det lilla Sverige snart vann, och hvilket det
bibehöll nära ett århundrade. De förluster, som Sverige gjorde åt
Danmark genom Knäröd-freden (1613), mer än uppvägdes genom
eröfringarna från Ryssland genom freden i Stolbova (1617),
som gaf Sverige till gräns mot detta rike en bäck, »öfver
hvilket Moskoviten icke så lätt kunde hoppa»; och de Polska
Wasarne, hvilka icke lemnade Gustaf Adolf i oantastad
besittning af hans thron, nödgades slutligen efter ett långvarigt krig
erkänna hans rättigheter till denna. Huru han sedan i
Tyskland uppträdde till Protestanternas försvar och besegrade
kejsarens som "oöfvervinnerliga ansedda fältherrar, är bekant af
verldshistorien. Möjligen var ett protestantiskt kejsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
