Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då smålog Herren milt, o Bharata,
och talte till den ångestfyllde fursten
10 på fältet mellan båda härarna:
HERREN kvad:
»Du sörjer dem, som icke böra sörjas,
och söker smycka ut ett fåvitskt tal
med ord av lånad visdom. — Vise män
11 begråta varken livet eller döden.
Den stund har aldrig funnits, då ej Jag
och du och dessa mänskofurstar levde,
12 ej heller skall den stunden nånsin slå.
Då själen, kroppens furste, genomgått
dess barndom, ungdom, mandom och förfall,
då drar han hädan i en annan kropp;
13 den vise känner icke sorg däröver.
O son av Kunti! stoftets närhet bringar
så köld som hetta, fröjd såväl som kval; —
14 bär deras växling lugnt, o Bharata!
Du furste ibland män, — odödligheten
är blott för den, som ej av dessa plågas,
som bär med jämnmod både fröjd och kval
15 och är ståndaktig. — Vad fåfängligt är,
det har ej något väsen i sig självt;
det verkliga hör aldrig upp att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
