Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hera från Samos i Louvre) samt i några terrakottor från Cypern i Stockholms
Nationalmuseum. I dessa typer äro extremiteterna, särkildt de
nedre, antingen ytterst bristfälligt utförda eller också saknas de alldeles.
Så småningom skrider emellertid konsten framåt till ett mera fullkomligt
återgifvande af den mänskliga formen, särskildt under inflytande af de
stora konstnärerna på 500- och 400-talet, såsom Hagelaidas, Kalamis
m. fl. Vissa mytologiska typer utbildas och blifva normgifvande för alla
efterföljande konstnärer och handtverkare. Men ännu bibehålies en viss
stelhet i hållningen och rörelsen, det är den s. k. bundna eller stränga
stilen. Exempel härpå är Apollon från Piombino i Louvre, bland terrakottorna
kan man anföra ynglingen med tuppen (n:r 283) i Stockholms
Nationalmuseum, som dock är något senare.
Sin rikaste utveckling fick emellertid denna konstart på 300-talet
och under den efterföljande hellenistiska tiden. Det var framför allt
Praxiteles, som kom att sätta sin prägel på densamma, särskildt på
tillverkningen i Boiotien, Athen och Korinth. Från Tanagra i Boiotien
härstammar en hel mängd af dessa små konstverk, och därför har det
blifvit vanligt att kalla dem alla för Tanagra-figurer. Men annars har
man funnit dem öfver allt i den grekiska världen, i Mindre Asien, Italien
och på öarna. Märkligt nog visa de öfverallt, trots afståndet mellan
fyndplatserna, ett starkt släkttycke, de hafva tydligen varit en vanlig exportvara.
De praxiteliska motiven återklinga länge, särskildt i draperierna.
Ett vackert exempel är damen från Korinth i N. M. (n:r 1656). Så småningom
blir framställningen alltmera genreartad, barnfigurer förekomma
ofta (ex. N. M. 441 och 794) och under den alexandrinska perioden
uppträder äfven karikatyren, satiren och fabeln. Ännu långt fram i den
romerska tiden utgöra dessa små figurer en omtyckt handelsvara.
Den höga ståndpunkt som tillverkningen intog på 300-talet, i Tanagra
och annorstädes, blef emellertid senare aldrig uppnådd. Konstnärerna
voro egentligen handtverkare och åtnjöto föga anseende, men
förstodo att prägla sina arbeten med den utsöktaste smak. Man kallade
dem koroplaster “flickformare“, därför att de med förkärlek framställde
unga flickor [xöqcu] i stående eller sittande ställning. Lermodellerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
