Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKEBERG A OCH RYGLINGE 9
fann någon godsherre, slog sig ned, levde och
njöt godset, som om han varit dess rätte ägare.
Herr Abram grät i vassen och slutligen måtte
han stiga upp på gården och giva sig till känna.
Då slaktade herr Joste ungnöt, får och svin, sköt
hjort, hare och annat vilt, bryggde öl på
pommerskt vis och tappade vin, allt detta för att herr
Abram en gång måtte äta sig sprickmätt. Men
riksrådet fordrade bot för vad som tagits.
Herr Joste sade:
"Låt oss raffla!"
Riksrådet ville för Kristi pinas skull icke fatta
i tärningarna, men översten hårdrog honom och
slog honom på kinden. Herr Abram tvangs att
raffla, och alltid fick han färre ögon än knekten.
Herr Joste vann, vad han förtärt och därtill
fyratio daler silvermynt, vilket då gällde
niohundrasextio mark penningar eller tvåhundrafyratio
tunnor säd. Herr Abram vägrade att gälda
skulden och bjöd honom i stället sin äldsta dotter,
fröken Judith. Därvid blev det dock icke, utan
tog herr Joste den yngsta, fröken Birgitte, och
efterskänkte han penningegälden.
Sedermera skall översten flera gånger ha
tvungit sin svärfar till raffel men hade ingenting
därför. Ty herr Abram grävde ned alla sina
pengar och alla sina dyrgripar, man vet icke
var. Förut hade han förvarat dem i det välvda
rummet på Hviskingeholm. Men efter hans död
fann man endast kungens gamla kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
