Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKEBERG A OCH RYGLINGE 21
icke långt från vägskälet. Här bidade han tåligt,
timma efter timma. Den första, som skönjdes
på vägen, anropades. Men som han blivit skum
i ögonen, kunde det hända, att vägfaranden var
en kvinna. Då svor han över henne och kastade
stenar ur miiaröset, ty kvinnor kunde han
numera icke tåla.
Var det åter en bonde, lockade han honom
till sig, och om icke annat hjälpte bjöd han på
en kumminsup ur fältflaskan.
"Vad heter du?" frågade herr Joste. Och
vidare: "vad heter din far? Varifrån kommer
du? Vart ska du fara?"
Och sedan han fått besked på sina frågor:
"Låt oss då raffla!"
Bönderna ville icke, men han hällde i dem
ur fältflaskan. Och han lät dem sätta ut en
kålrot mot en gris, så säker var han, att vinna. Var
dagen god, kunde han om kvällen stappla uppför
allén med famnen full av rovor, gamla
skinnluvor, pisksnärtar, stövlar, förskinn och annat
kram. Någon stor ofärd bragte han icke
bönderna, men han blev aktad och hädd som den
värste tjuvstryker. Och hade vägen icke varit
kronans, så hade den måhända blivit lagd åt
annat håll.
Till sist fick herr Joste själv sin olycka vid
milstenen. Han satt där en torsdagsmorgon i
augusti, drypande av svett, flämtande under den
stora buken. Han satt och rafflade med sig själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
