Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
KOMEDIER I BERGSLAGEN
ty den dagen kunde han icke vänta mycket av
bönderna, helst rågen ännu icke var bergad. Men
framemot middagen kom i ett stort dammoln
en herremansåk med två hästar. Herr Joste
visste, att herremännen voro svåra att locka.
Vanligen hade de själva fältflaska vid sidan och
körde dessutom i karriär förbi herr Jostes sten.
För att nu icke förfela dagens enda villebråd,
reste han sig mödsoamt från stenen och ställde
sig mitt på vägen. Resenären måste hålla inne
och stiga av. Det var en lång, mager, ung karl,
glåmig i ansiktet och tarvligt klädd. Men herr
Joste såg, att han hade både ur och pitschaft.
Han tog honom därför i famn och främlingen
kysste honom på kinden. Sedan de tagit plats
under lönnen, frågade herr Joste ■.
"Vad heter du?"
"Jörgen."
"Vad heter din far?"
Svarade främlingen:
"Han heter väl Joste."
"Varifrån kommer du?"
"Från Björkenäs."
"Då är du väl son till den h-n Judith Lilja,"
sade herr Joste, som icke älskade släkten.
Främlingen sade:
"Det är min moster. Hon hade inga barn,
och nu är hon död. Jag skall fara till Larsvik
med sorgebudet."
"Väntar aldrig för länge som väntar på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
