Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
KOMEDIER I BERGSLAGEN
nen, där tre gula betar lysa, kröker fingrarna
till klor. Barnen rusa uppför trappan till löftet.
"Du kan stanna," säger han till Märta, "så
talar vi förstånd med far. Nu ha vi sett, hur
illa här är, nu ska vi böta. Vill Erik Janse ha
igen skogen?"
"Skogen är min," säger Erik.
"Inte domstredska, lille Jerker, det är farligt
och obehövligt. Vi bjuder dig skogen mot det
att Jan gör dagsverke på Klockeberga en dag —
låt mig se — låt mig se —"
Han stryker sig över ansiktet, själv häpen
och tveksam inför sitt ädelmod. En dag i veckan,
viskar han, tänka sig bara en dag i veckan! Erik
Janse stirrar på honom. Han svarar varken ja
eller nej. Men prästen blir ängslig. Törhända
ryms det mera förstånd än han trott i den stora,
rundsvarvade skallen.
"Jerker lille! En dag i veckan, det är
ingenting. Och pojken får födan, den dagen, förstår
sig! Ska du missunna sonen din födan? Vad
bligar du efter, gumse? Vill du stångas? Då
tar jag dig i hornen, hör du. Ja eller nej, gosse.
Blir det nej, går pojken till vargeringen. Säger
bara ett ord till kommissarien. —"
Men det står icke till att få svar av Erik
Janse. Då riktar herr Marcurell behändigt ett
nytt hugg.
"Det var sonen, nu kommer vi till dottern.
Du har två kristna barn, Jerker, det blir din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
