Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 53
små platta, svarta bröd, som han strör omkring
sig i en rundel. Han drar sig baklänges och
råttorna följa honom. När de kommit in i
rundelen av små bröd, upphör han plötsligt att
blåsa.
Råttorna irra omkring för att finna en
tillflykt. I stället finna de den manna, herr
Marcurell låtit regna, den doftar av honung. Herr
Marcurell spelar åter, helt sakta i det han
långsamt drar sig ut på fältet. Råttorna följa,
sorglösa och makliga. Så småningom öka de dock
farten. Herr Marcurell ser deras begynnande
livlighet med välbehag. Han drar sig varligt åt
sidan. Råttorna rusa i flock över vägen, dammet
stiger till ett moln över horden, som försvinner
ned mot sjön.
Herr Marcurell hämtar en ny pipa ur rocken
och sänder en ny råtthord till sjön. Fyra pipor
blåser han sönder, fyra råtthordar bespisar han
med honungsbröd och sänder i sjön. Herr
Marcurell har sparat den femte pipan och ett
honungsbröd, stort som handen. Han gör ännu
ett försök att taga rocken från väggen och gnyr
sakta av missmod och trötthet, då det icke lyckas.
Han slinker in i storstugan, klättrar upp på
bordet och sätter sig med benen i kors. Han
är trött av dansen, han är en gammal man.
Sömnen ansätter honom, han klipper med ögonen
och gäspar stort. Käkarna falla ihop med en
smäll. Så väter han läpparna med tungan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
