Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 61
raklång på herr Jostes sten vid vägskälet och
ville icke gå därifrån. En väg av ettermyror strök
över stenen, de sökte sig in under Jans tröja och
plågade honom. Men han gitte icke röra ett
finger, han gav dem sin kropp, knappt sexton
årig. Om nu Gudmor ville komma stabbande för
att hämta det sista Ryglingebarnet, så skulle allt
vara väl beställt, ödegården fölle Klockeberga
till, fälten grönskade och gulnade, världen hade
sin gång, Ryglingarna förutan.
Gårdsfolket kom till och bar honom uppför
allén. Jan trodde, att de skulle lägga honom i en
grav. Men på gräsmattan slängde de honom ifrån
sig, och när han lyfte på huvudet, såg han endast
drängarnas röda sålor i flykt mot drängstugan.
Så hörde han ett fräsande och kände en elak
sveda över kinden. Genast var han på benen.
Fru Beata kretsade omkring honom, mättande
med piskan. Änkedoket, gråbrunt av ålder,
fladdrade som vingar, ansiktet var vitt, smalt och
trynigt som på en flädermus. Hon skrek:
"Nu skall jag tala med dig, skolkare,
lathund, fähund!"
Jan hukade sig kvickt och undgick rappet,
sprang tätt intill henne och drog sin kniv. Fru
Beata frågade:
"Trotsar du? Så kommer länsman."
Jan sade:
"Jag tog aldrig fästepengar och står icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
