Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
KOMEDIER I BERGSLAGEN
orörlig. Han gick för jämnan klädd i en lång
brun syrtut av finaste kläde med vita manchetter
och ett stort vitt fräs under hakan. På benen,
som voro dråpligen runda, bar han randiga
yllestrumpor, på fötterna skor med breda
silverspännen, på huvudet en bredbrättad hatt med
röd och blå kokard. Ansiktet var runt, ständigt
leende av välvilja. Kinder och läppar voro
slätrakade, håret kortklippt och opudrat. Fast han
gick tungt, var hållningen rak och grann och han
hälsade med nickar åt båda sidor.
Han gick fram emot Jan och sade :
"Där har jag kära svåger, som är lika sourde
et muet som en mullvad är blind. Varför svarar
han icke på kärligt tilltal?"
Därefter började han språka om ditt och datt,
drog grannarna med i samtalet, så att ringen
blev sluten. Då sade han:
"Nu har jag tousjour et eternellement
trakasserier vid Hobyhammar. Att arbetarna icke vilja
göra sitt. Nu ska kära svåger vara mig följaktlig
och böta les fripons la efter sjukan. Vaba?"
Jan visste icke svara. Han drog sig åt sidan,
men Siedel följde honom och knuffade honom
med magen.
"Mon cher cousin har väl icke tappat
cou-raget? Jag minns väl, hur han plockade de
gynnarna från Klockeberga väggar. Vaba? Hur
står det till?"
Han talade vitt och brett om Jans mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
