Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 89
slädan. Det brände honom, när han kom den
stora kroppen för nära.
De anlände till Hoby. Även här var en
myckenhet grannar till mötes, som alla ville höra
Jörgen Siedels mening i ett eller annat. Jan fick
på sin lott att granska gruvorna och tala arbetarna
till rätta, där så behövdes. De stannade en vecka
i Hoby och under den veckan möttes de icke ofta.
Men Jan fann, att bruksherrns utseende alltmer
blev en dödsjuks. Han tänkte, att på så sätt skulle
han ännu en gång slippa ifrån att göra det där.
Dagen för avresan kom, och Jan blev
storligen förvånad att i ett slag se bruksherrn
åter-förvandlad till sin gamla människa. Han
skrattade och svor och var så övermodig i tal och
åthävor, att Jan sade:
"Nu skall I akta er och inte komma mig för
nära. Ni tör väl minnas, vad jag sade om
Mickelsmässodagen på kyrkbacken."
"Ack din usle stackare," skrek herr Jörgen
och knuffade honom in i slädan. "När var jag
rädd för slik en torpare. Vaba?"
Sade Jan:
"Så kan I ta en handfull var från skuldran
och lukta, om den icke luktar av Jan Erse’skniv.
Med den kniven satte jag fast herr Marcurell i
galgen, och samma kniv drog jag mot fru Beata,
om jag också den gången blev hindrad. Det ber
jag er, att I aktar er och håller tand för tunga."
Jörgen Siedel lät nu ordgnabbet vara och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
