Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 KOMEDIER I BERGSLAGEN
började sjunga en dryckesvisa, däri det fanns
mycken liderlighet. Jan bad honom höra upp
därmed för skjutsgossens skull, som ännu var
helt ung. I dess ställe riktade herr Jörgen
allehanda otuktiga frågor till gossen och bragte
honom slutligen att gråta. Jan hoppade ur slädan
och sade att han icke längre ville höra på. Då
lugnade sig bruksherrn, gav gossen en daler och
bad hövligt, att Jan skulle stiga upp igen. Under
resten av den dagsresan var han tyst, halvsov,
somnade men väckte sig själv med jämmerrop.
Jan frågade, om såret plågade honom, men han
svarade kort, att han aldrig känt sig så rask.
Följande morgon drack bruksherrn två
väldiga bägare rhenskt, innan han satte sig i slädan.
Maten rörde han icke. Härav blev han nu så
galen, att det knappt var händer med honom.
Skjutsgossen lät han dock vara i fred och tycktes
nu göra allt blott för att reta Jan Erse till vrede.
Han berättade, hur han gjorde Märta till sin
frilla, bedragande både fader och prästen med
falska uppgifter. Han talade om mor Brita och
kallade hennes barn horungar. Dessemellan skröt
han väldeligen med sina bedrifter dock mest med
dem i dryckjom, spel och slagsmål. Ibland blev
han sittande med öppen mun liksom nappande
efter de stora orden, som alltför tunga rullat ifrån
honom. Då blev han osäker, begynte på nytt
helt trevande med smärre bedrifter för att snart
återvända till de stora. Plötsligt sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
