Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 91
"Jag har gjort nytta också? Vaba?"
Men snart var han åter bland kvinnor,
dryckjom och slagsmål. Han röck tömmarna från
gossen och piskade hästarna ursinnigt.
"Fan regere mig!" skrek han. "Nu skall
jag hem och dansa med mina flickor. Jag skall
dansa! Jag skall dansa!"
Och åter kastade han sig över Jan med
skällsord och förebråelser. Han kallade honom en
bönhas, som hela livet tiggt sitt bröd av den
elaka käringen på Klockeberga. Fru Beata hade
dränkt hans mor, som man dränker en mus, men
Jan slickade tass för maten och piskrapp
desslikes. Jan förstod att han var sjuk och
säkerligen yrade. Men han måste kämpa hårt med
sig själv, för att icke knivskaftet skulle trollas
honom i handen. Han längtade svårt till
Gärsnäs. Där ville han lämna bruksherrn i
förvaltarens vård och ensam återvända hem, om det
så bleve till fots.
Plötsligt släppte herr Jörgen tömmarna, slog
armarna i kors över bröstet och ropade, att han
ville hem. Jan satte hästarna i lämplig fart, så
att de icke skulle ansträngas för mycket i början.
Vid pass två timmar åkte de tysta. Bjällrorna
ringde. Jörgen frågade: "Är det Lillhammars
klockor?" Skymningen föll och stjärnorna
blänkte. Han låg så, att han endast såg stjärnorna
och de vita, snöböjda grenar. "Ack så grant,"
sade Jörgen. Han var nu ganska lågmäld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
