Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Efter en stund sade han:
"Nej ledsamt och trilsket folk har jag aldrig
kunnat lida. De förstörde glädjen för mig. Men
nu skall Jesus Kristus giva mig bättre glädje.
Jojo men. Si, när jag var som gladast, längtade
jag till slutet. Men när folk stod mig emot, ville
jag leva. Framgång har jag haft. Nu begynte det
bliva uppstötningar som efter för mycket vin —"
Han makade sig upp i hörnet, halvlåg. Han
talade om ett och annat med Jan, mest att han
ville ha dricka. Men bonden måtte lyssna efter
vargkäftarna, som flåsade här och var i riset,
han måste beräkna, var de tänkte sig in. Luckan
passade han väl i dörröppningen och satte en
stolpe för. Så småningom upphörde flåsandet,
och Jan förstod, att de höllo rådslag. Han kände
deras sätt och visste, att han kunde räkna på
en halvtimme vid pass.
Då började han tänka efter, hur han rätteligen
borde handla, vann dock ingen klarhet. Helst
hade han velat föra herr Jörgen med livet
därifrån för att sedan sticka honom. Ty efter vad
han nu hade hört, skulle han aldrig få ro med
mindre han hämnats mor och alla
Ryglinge-släktens olyckor. Om herr Jörgen dog av soten
eller åts av vargarna, skulle Jan vara som en
tomsäck. I tjugu år skulle han ha släpat på
Klockeberga med endast skam till lön, in i det
sista lurad av Siedlarna. Det kunde han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
