Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 KOMEDIER I BERGSLAGEN
larna ifrån sig, därmed avlassande all oro och
bekymmer?
Fru Beata sökte sig åter in i hörnet och ville
icke svara. Men Jörgen ansatte henne. Han bad,
att hon skulle torka blodet ur pannan, då kom
hon fram. Och genast började han visan på nytt.
Fru Beata vek upp ärmen och visade honom
att där knappt var mer än skelettet kvar . . .
"Vill du icke unna mig den tid som ännu
är?" bad hon. "Klockeberga lämnar jag aldrig
ifrån mig, helst du är en ödslare."
Hon bad, att han skulle stanna hos henne
som förr. Men härtill nekade han bestämt,
sägande sig hellre vilja gå ut i kriget. Inte ville
han pocka utan lämnade åt kära farmor att ensam
bestämma.
Hon sade:
"Det lovar jag, att när jag är död, skall du
ha gården."
Han frågade:
"Hur länge tror kära farmor, att det kan
dröja?"
Fru Beata dröjde med svaret, slutligen bad
hon honom, att han skulle lämna henne i ro, så
ville hon under natten övertänka. Jörgen gjorde
så i det han ännu en gång försäkrade, att han
på inga villkor ämnade sitta som nådehjon på
Klockeberga. Då han gick, tassade gumman efter,
kysste honom i ryggen och strök honom med
sina förkrympta händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
