Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
KOMEDIER I BERGSLAGEN
mälde, att häradsdomaren Aron i Ryglinge
begärde företräde. Siedel fyllde en bägare med vin
och gick häradsdomaren till mötes. Men Aron
betackade sig för vinet. Han berättade, att fru
Beata vid middagstid kommit till Ryglinge och
klappat på dörren. Som den öppnades hade
hon sprungit in i storstugan och gömt sig vid
härden. Gamle far Erik, vars förstånd av ålder
och olyckor något försvagats, var den ende, som
kom till tals med henne. Hon bad honom
jäm-merligen, att han icke måtte slå ihjäl henne ej
heller driva henne ut på vägarna, då hon var
gammal och bräcklig. Och fastän ingen hotade,
lovade hon i sin ångest en gulddukat, för varje
dag, som unnades henne att leva.
Inföll Jörgen:
"Eh bien! Den räkningen skall gäldas."
Aron fordrade klart besked, hur här borde
förfaras. De båda gamla höllo väl frid och sutto
tillsamman vid maltråget. Men ingen visste, hur
det skulle sluta.
Jörgen sade:
"Nog har fru Beata givit er Ryglingar så
feta stekar, att I kan unna henne äta rovor ur
tråg."
Sade Aron:
"Från Klockeberga rönte vi aldrig gott. Men
vi har den seden på Ryglinge att icke driva bort
någon, som söker hjälp."
Därmed drog häradsdomaren sina färde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
