Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Nyheten om galne Jörgens upptåg spreds
snabbt i socknen, kvinnor och män strömmade
till och som de kommo från slåttern, buro
männen sina liar. Prosten Wisnelius skall också ha
varit på väg för att avstyra ofoget; men försent.
Vid Lerbäcksbron mötte häradsdomaren. Han
bad dem vända om. Jörgen såg stint åt motsatt
håll, tör väl ha tvekat. Då en Siedel gjort upp
sin räkning, är det svårt att få honom därifrån.
Slutligen sade han:
"Det är väl gulddukaterna häradsdomaren
tänker på. Dem skall jag likafullt betala."
Han lyfte på sätet och visade honom en liten
påse med guldmynt. Aron blev vit i ansiktet,
ögonen voro röda som på en mört. Han tog
Jörgen i kragen. Men Battwyhl tålde icke se
den man misshandlas, med vilken han så nyligen
fäktat. Därför gav han Aron ett slag med
svärdsfästet, så att armen domnade. Ekmarcken drev
på hästarna och bröllopskareten rullade med
mycket buller fram till Ryglinge gård.
Jörgen hoppade ur. Han höll i vardera
handen en pistol, som han avsköt. Det var
bröllopssmällen. Så sparkade han upp dörren till
storstugan.
Sedan fru Beata mättat sig ur tråget, hade
Erik Janse tagit fram skriften och läst en vers
här och en vers där till hennes uppbyggelse.
Därav hade hon fått lugn, och småsov nu som
bäst med huvudet stött i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
