Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 131
Därefter framtog hon ur barmen ett det
starkaste arkanum. "Detta," sade hon, "bryggde
jag natten efter min första kommunion. Var jag
i den stunden oskyldig och utan annan synd än
arvsens, vilket jag väl tror, så kan jag därmed
väcka en död."
Hon bände upp den sjukes mun med
skedskaftet, drog ut tungan och hällde därpå några
droppar. Genast slog Olof upp ögonen och
begärde att dricka. Från den stunden var han
helbrägda. Vad prostinnans arkanum innehöll, vet
man icke. Dock tros det, att däri bland mycket
annat ingått långfingret av en galghängd tjuv.
Och skall den, som släppt till fingret, icke ha
varit någon annan än prästen, salig herr
Marcurell.
För salva och åderlåtning tog prostinnan
någon ersättning. Men elexiret gav hon till
skänks, emedan hela Ryglinge icke vägt upp de
dropparna. Hade hon icke i ivern gått
salighetsed på att böta Olof, så hade han som
syskonen fått nöja sig med salvan. De dogo nu
så tätt, att man med något uppskov kunde
begrava två åt gången.
Tvillingarna Jan och Erik höllo mycket av
varandra, om dagen skildes de ogärna, om natten
sovo de i samma bädd. När de sågo syskonen
dö, gingo de upp till kapellet för att tala vid
Gudmor, och be henne, att icke ha så brått.
Men modet svek dem på tröskeln. Då kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
