Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
KOMEDIER I BERGSLAGEN
huvudet. Klara fick väl stanna på Ryglinge, men
sonen satte han i latinskolan.
Det blev tid att Klara skulle föda. Klockaren
for in till staden och eggade Olof. Nu skulle han
stå på sig och fira bröllop, antingen far ville eller
ej. Olof kände sig svag av sjukdom, vågade
likväl dusten och for ut till Ryglinge. Aron kom
honom till mötes ända vid bron. Han berättade,
att Klara dagen förut fött ett gossebarn.
"Vill nu far ställa till bröllop?" frågade Olof.
Häradsdomaren menade, att han först skulle
se, om barnet bleve vid liv. Det syntes nog
osäkert, och i elakt fall kunde väl Olof få bättre
gifte. Olof talade icke vidare om detta utan gick
in till Klara och barnet. Under tre veckors tid
hade han ingen möda ospard, men livet stod ej
att rädda. Icke heller medhanns dopet, dels
emedan prosten låg sjuk, dels emedan Olof in
i det sista hyste de bästa förhoppningar. När
nu allt var avgjort, ville han själv begrava barnet.
Prostinnan stod honom bi och skedde
jordfästningen, om den så får kallas, i kapellet. Olof
gick sedan flera dagar sysslolös. Häradsdomaren
frågade, om han icke skulle återvända till skolan.
Olof sade:
"Nu har jag blivit för gammal att sitta bland
piltar. Giv mig hellre något arbete."
Han stannade på Ryglinge, med Klara hade
han icke något umgänge. En dag såg Aron, hur
han stod bland albuskarna och grävde. Härads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
