Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
KOMEDIER I BERGSLAGEN
björnen. Det tycktes vara ett litet djur och
säkerligen tämligen utsvultet att döma av den hängande
pälsen. Jan tänkte: Jag skall smyga mig ut och
lägga matsäcken vid dörren. Vädrar han osten,
går han väl dit och jag kan springa om knuten
efter yxan.
Han gjorde så. Marken var vit, betäckt av
versnät. Ryglingarna trampa ogärna på versnät,
och Jan dröjde ett ögonblick, tveksam. Så måtte
han le åt skrocket. Han grep kring yxskaftet.
Hon satt ganska fast i stocken, så att han måste
rycka försvarligt. Då knakade och jämrade hela
kapellet. Han tänkte: Vad gör jag Gudmor för
ont?
Emellertid smög han på tå om knuten och
kom helt nära, innan björnen märkte något. Nu
satte sig besten på hasorna och famlade med
framtassarna i luften. Det var en liten stackare,
unge för året. Jan klöv hans skalle.
Han drog yxan ur såret och skulle just till
att torka av blodet. Då började vindspelet, då
drog kettingen. Han steg på björnen, vacklade
men höll jämvikten. Utmed hela åsen sprang
han som en tosing med yxan lyftad över huvudet.
Han sprang utför stupet, såg icke fotfäste. Han
såg icke, var de voro, men sprang rakt emot
dem. Jörgen Siedel hörde braket bland
al-buskarna, han sköt flickan ifrån sig och hoppade
över diket. Han såg endast yxan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
