Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
KOMEDIER I BERGSLAGEN
"Mor, vem är jag?"
"Du!" svarade mor. "Du är inte så mycket
som en liten ärta. Eller kanske att du är som en
liten ärta. Mor kan lägga dig i grytan, eller på
vind att torka eller kasta bort dig. Alldeles som
det behagar mor. Tänk på det och var lydig."
Jörgen förstod, att mor missuppfattat hans
fråga. Men två gånger fick man icke fråga
samma sak, och därför gjorde han en annan:
"Vem är far då?"
"Far är kära far, som äger hela Klockeberga
och dig och bror och mycket annat."
"Men farfar då?"
"Farfar är fars far." Och för att få vara i
fred hasplade hon fram en lång ramsa av fars
far, farfars far, farfars farfar —
"Men allra först då?" frågade Jörgen.
Mor svarade:
"Säg själv! Tänk efter!"
Jörgen kröp tillbaka under ärtriset. Han var
sju år, och redan för mycket längesedan hade
han börjat grubbla över denna eviga rad av
Jörgen-Siedlar. Några hängde på väggarna i
salen, sida vid sida som ärtorna i en skida. Men
han visste, att det fanns ännu flera och att de
som ärtorna i skidan följde tätt på varandra utan
mellanrum. Fanns det någon början? Han
kunde tänka sig förfärligt trött på detta. Fanns
det något slut? Vem var han själv i den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
